Välkommen till Karos sida


Karo november 2015 Karo

Karo november 2015 Karo

Karo januari 2015 Karo

Också Karo är med på utställningarna men behöver bara ligga lugnt i gräset och titta på. Detta är vid utställningen i Vänersborg den 7 juni 2014. Karo

Karo efter bad den 7 sept 2013 med sand på nosen. Karo
KaroSommar 2013
KaroSommar 2012
Karo hoppar
Karo våren 2012

Karo som gick agiltykurs för ett antal år sedan har upptagit sina gamla kunskaper igen och de sitter i. Han är mycket mer balanserad och sansad och verkar inte längre bli stressad av agilityn utan det är bara roligt. Men det är klart vi har inte en massa okända hundar som störningsmoment. Men i alla fall verkar det inte som han är intresserad av att jaga bilar längre och det är ett stort framsteg. Att han hör och ser bilarna på motorvägen och inte stressar upp sig.
Karo hoppar
Vi tränar också rallylydnad. Han var med på Råhagen i onsdags och vi var så stolta över honom. Det var andra okända hundar men han brydde sig inte alls om dem utan vi kunde gå vår bana. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan. Nu var det väldigt lugnt runtomkring inga konstiga ljud och vädret bra. Men ändå, de dagar det fungerar med den vovven så känns det bara SÅ BRA för dessa dagar och tillfällen är ganska lätträknade.
Karo har alltsedan juni 2011 fått hålla till i sele och lina och det har fungerat riktigt bra. Han gör framsteg hela tiden och är en helt annan hund än för några år sedan. Karo, Bella och Blozza
Karo sommaren 2011 i mattes solstol förstås. Annars har Karo varit ganska bra trots allt. Han äter clomicalm mot ångest och stress men jag har börjat trappa ner för att fasa ut tabletten. Väntar på Anders Hallgrens bok om ångest, stress och aggression som jag har förbeställt. Boken ska komma i höst och handlar om vitaminer m.m. som kan dämpa. Det ska bli jätteinstressant. Visst skäller han och vaktar men denna sommar har inte varit enkel med alla åskoväder. Han känns tryggare och lugnare. Karo solar
Karo juni 2011, håller koll som alltid. Karo vaktar
Karos 5-årsdag den 29 januari 2011. Karo 5 år
Karo 5 år.

Han är väldigt speciell och så gosig att han vet inte hur väl han vill. Han verkligen älskar oss och människor som besöker oss. På promenaden är människor luft. De existerar inte för honom. Han kan vara lös och lyder mig oftast. Han kan dra efter färska harspår m.m. men han kommer snabbt tillbaka och många gånger kommer han när jag ropar "Bollen" Det har blivit lite fel för när han tycker det är tråkigt så springer han iväg i full fart precis som om han fått upp ett spår. Jag ropar "Bollen" och han stannar tvärt och väntar på att jag ska kasta. Han kommer inte tillbaka med bollen för att jag ska kasta igen. Bollen kan jag få efter en stund om han känner för en godis. Hundar bryr han sig inte heller om bara de inte är för nära för då är det svårt för honom att låtsas att han inte ser dem. Om han är lös går det bättre än om han är i koppel då kan han göra ett litet kast ibland, beror antagligen på vad den andra hunden säger. Karo är känslig och har en stor integritet. Han beter sig fint mot andra hundar och han vill alltid ha lite space omkring sig. Vi börjar känna varandra ganska bra nu.

Gör man en sökruta så letar han upp första saken men vet att det finns fler och söker över hela området och byter till något mer intressant. Är det "våra" saker kommer han tillbaka med grejerna men är det andras saker som han tycker är "heta" så tar han det som ett byte och det blir svårt att lura av honom saken. Han är inte så tacksam att arbeta med. Lägger man ut en dummie kan han komma tillbaks med den några gånger men tröttnar snart och kommer inte ända fram. Har han stuckit och jag inte ser honom kan han stå längre fram eller på något litet berg och kolla på mig. Han vet att jag kommer åt det hållet så varför springa tillbaka, lat och tänkande.

Vi vet vad han klarar och försöker att inte utsätta honom för situationer som han enbart kommer att uppleva som stressande. Då har han det bättre hemma. Han får gå på långpromenader i skog och mark och slipper att vara i stan. Ja nedan finns mer att läsa om Karo. Man skulle kunna tro att han inte är älskad men tvärtom han är mycket älskad kanske just på grund av att han är så MYCKET av allt. Han går inte obemärkt förbi och man kan inte missa honom. HAN ÄR VERKLIGEN MATTES ÄLSKLING och när jag ser i backspegeln så är det mycket jag skulle ha gjort annorlunda men allt är enkelt med facit i hand. Nu blir det nya tider med Bella och Karo. Det ska bli spännande. Hittills har Karo inte tyckt det är så speciellt trevligt tror jag. Han har haft stressmjäll som han hade de första åren, särskilt när vi var på utställningar. Nu verkar det bättre, han vänjer sig väl dag för dag. Bella hoppar och hoppar och hoppar på honom och han vänder bort huvudet. Till slut knuffar han till henne med nosen men Bella tar nya tag, då daskar han till henne med tassen lite och tittar på mig "hjälp mig matte" och då har jag tagit upp Bella.

2010

Från augusti 2009 till hösten 2010 var vi en träningsgrupp med allt från 4 - 10 hundar. Vi träffades varje onsdag kväll från kl. 17.00 - 20.00 och varje söndag från kl. 11.00 - 15.30 cirka i ur och skur vilket väder det än var. Vi tog oss fram i djup snö där ingen hade gått, blåst och regn. Inget väder var för dåligt. Vi promenerade och fikade på söndagar (vilket väder det än var) och gjorde några övningar, släpspår, uppletande och på onsdagar hade vi lydnad, stadga. Det hände några episoder där jag fick hjälp med att ta tag i Karo rejält. Det är riktiga hundmänniskor som inte ger med sig och Karo fick till slut släppa föremålet. Detta år gjorde mycket för Karo. Han blev lugnare och mer harmonisk. Han släpper idag saker och jag tror att han ser mig mer som sin ledare (det är ett laddat ord).

Under 2009 klarade han anlagstestet i viltspår och på hösten 2010 gick vi kurs i relaxa med din hund. Vi lärde oss massage och kopplade av, riktigt bra faktiskt.

Rumsrenhet
Karo är extremt ljudkänslig vilket säkert bidrog till att han inte kunde göra sina behov utomhus (vi bor centralt i Uddevalla). Det var först när han var sex månader och vi bodde i Skärhamn där det är mycket tyst som han började kissa på promenaderna (han började bli könsmogen också). Vi fick passa honom som valp när han skulle bajsa för var han utomhus och dörren stod öppen sprang han in, bajsade och åt upp det. Jag var bekymrad och äcklad. När han blev könsmogen försvann beteendet och han äter aldrig bajs varken sitt eget eller andras, och det känns skönt. Jag förstår att han inte ville röja sig och det var synd om honom men det tog mycket energi från oss alla. Som vi traskade och gick med denna hund och så kissade han när han kom in efter promenaden.

Han var på pensionat två nätter och ägarinnan berättade att hon inte hade kunnat gå med Karo tillsammans med någon annan hund för då gjorde han inget. Hon ansåg att han var för stressad för att vara på pensionat. Han var inte kontaktbar. Samtidigt som det var tråkigt att höra var det skönt att också någon annan ansåg att han inte var "helt normal".

Rädsla
Karo tänker och gör egna tolkningar av händelser, oftast felaktiga. Månen avskyr han. Han tror nog att blixt och åska, raketer och smällare kommer från månen.

Dominant, vakt/jakt
Han var alldeles för svår för oss att fostra men jag har lärt mig mycket om hundar. Karo hade inte någon offknapp och vi förstod inte att det var vi som skulle lära honom detta. När vi satte honom i en bur skällde han oavbrutet, försökte vi hålla honom honom stilla sprattlade han hela tiden. Han är fruktansvärt envis.

Tigga mat
I min enfald sade jag till min sambo att vi ska inte ge honom något från matbordet. Det är skönt att slippa en hund som tigger. Karo hade inga tankar på att tigga mat. När han tids nog blev stor nog försökte han helt enkelt komma först till matbordet, lade tassarna på bordet och högg efter maten eller i armar som bar maten och morrade. Vi som är fredliga av oss hade svårt att lära honom att det var vår mat och att han skulle vänta, men det gick till slut. Men det går inte att lämna något framme någonstans, han lurpassar och tar så fort han kommer åt. Har han bestämt sig och tagit en sak så vaktar han det, nåde den som tar hans byte, blodvite uppstår, då är han ingen liten mjukishund längre och ser inte speciellt söt ut heller när han ligger och blänger. Karo 5 år Senast på sin 5-årsdag bet han sönder en ljudsladd som följde med en radio som matte fick i födelsedagspresent. Jag fyller också år denna dag (det var därför jag valde honom, han var ämnad för mig) Jag har tränat och tränat med byteshandel och vi har kommit ganska långt, nackdelen är att han när han känner för en godis tar han något. Ibland blir han blockerad och bara ligger och biter sönder. Här ser han inte arg ut för han tycker inte om att bli fotograferad, känner sig obekväm och har blivit bragd ur fattningen. Det var en idé att ta kort på honom. Då slutar han kanske snart med detta.
Tillbaka
Karos första år